Vad är en bakgrund? Kulisser, koreografi till ett liv? Jag är en produkt av efterkrigstidens eufori. Återuppbyggnadens framtidstro. Jag upptäckte litteraturen när det blev problem med studierna. Jag ville bli författare. Jag måste välja. Så blev jag då diplomingenjör i Pargas och så kom denna litteraturtävling för de anställda. Jag sänder in mina dikter som jag gräver fram ur lådorna. Och jag vinner. Jag skriver ut mig ur författarföreningen. Koncentrerar mig på min yrkesbana. Och nu som pensionär återkommer jag till litteraturen som prosaist. Nu kan jag ägna mig åt litteraturen. Bli författare på heltid. Ekonomiskt oberoende. Nu är jag fri.
Berätta om ditt intresse för litteratur.
Mitt intresse för litteratur går långt tillbaka in i barndomen. ”Min skattkammare”, Tove Janssons ”Vad hände sen?” och Atelier Faunis mumintroll, som stod på min bokhylla med sagoböckerna. Sagorna kunde jag utantill långt innan jag kunde läsa. Mamma har berättat att jag tog böckerna med i sängen om kvällarna. Inga nallebjörnar och kramdjur.
Berätta om ditt läsande.
Jag älskar fortfarande sagorna. H. C. Andersen och Tove Janssons senare muminböcker. Jag minns ännu känslan hur arbetslivets stress långsamt sipprade bort då semestern började och jag slog mig ner på sommarstugans terrass med ett glas maltwhisky och ”Pappan och havet”. Framför mig Erstans skimrande vågor. Under studietiden i Otnäs blev jag aktivt intresserad av det man kallar högkulturell litteratur. En gränsdragning som jag avskyr. En god deckare överklassar en medioker roman både litterärt och innehållsmässigt på samma sätt som en spännande fotbollsmatch en usel teaterpjäs i dramatik.
Berätta lite om ditt eget skrivande.
Jag har alltid varit intresserad av naturen så mitt skrivande börjar med naturdagböcker. Små berättelser om mina utflykter med kikare och kamera. Så småningom började jag skriva små rimmade verser. Jag älskade Dan Anderssons ”Svarta ballader.” Rytmen och melankolin. Och det är väl fortfarande klangbottnen i mitt skrivande. Senare lösgjorde mig ur kalkbrottets famntag. Upptäckte andra nyanser. Råheten i verkligheten. Neruda visade vägen, men Diktonius och i synnerhet Göran Sonnevi spräckte puppans pansar. Då började det som skulle bli min debut som diktare: ”Mellan infrarött och ultrviolett.”
Vad skriver du på just nu?
Nu har jag en skapande paus. Manuskriptet till följande roman ”Ristat i is” ligger hos förlaget Litorale och utkommer i augusti 2025. I min ålder börjar man ju fundera över om jag har sagt mitt? Har jag någonting nytt att erbjuda mina läsare? Jag vet inte. Det finns inte rum för poesi i dagens apokalyps. Kanske en tredje roman?
Vilka andra intressen har du?
Förutom soffan och böckerna och de japanska bildkryssen försöker jag behärska min depression och nihilism. Jag har barn och barnbarn, som skänker glädje. Jag har en fru som försöker förstå mig och skänker styrka och tröst. Och fortfarande naturen, havet. Bastun och de grillade korvarna. Men också gourmetmiddagarna. Och sedan då den klassiska musiken.
Mina ”sociala plattformar”
Adlibris: https://www.adlibris.com/fi/haku?q=Dick+Karlsson
